to top

Första spyan

Nu kl tolv på natten fick jag min första gravidspya. Eller vad jag tror. Sjuk är jag inte. Brukar inte spy för att jag mår illa i vanliga fall. Nu är vi i vecka 17. Är det möjligt att få första spyan då? Jag har hört att man får det första veckorna men sen går det över. Äsh, antar att det är olika för alla. Hoppas bara att det var en engångsgrej och att det inte händer flera gånger. Det orkar jag inte med.

Hormonerna tar över

Hormonerna tar över mitt psyke.

Hej alla fina läsare. Jag är så glad och tacksam över att ni tar er tid och läsa och kommentera min blogg. Det blir så kul när ni är engagerade och delar med er av era tankar och frågor.

Idag tänkte jag öppet berätta för er att jag har sjukt svårt att hantera alla hormoner som jag har fått i samband med min graviditet.

Jag har ju alltid hört att man blir mer känslig och annorlunda pga hormonerna, men på något sätt så har jag aldrig funderat över det. Jag var med andra ord inte alls förberedd på att det skulle kännas så här.

Jag kan verkligen börja gråta och känna mig deprimerad från ingenstans. Då menar jag riktigt ledsen och nere, inte bara en liten pust på 3 sekunder. Jag kan bli arg som aldrig förr på saker som jag i vanliga fall inte skulle bry mig om. Som tex. När jag kastade min telefon i vår nya bänkskiva. Eller som att jag blev arg på Jimmy för att vi va tunga att ändra i våra dagsplaner, så jag smällde i toalettdörren så att hela dörren flög av.

Det är inte likt mig, jag är inte en sån människa som tar sönder saker i ilska. Jag är ingen som blir arg för att planerna måste ändras. Jag är en glad tjej som oftast kan hålla alla mina känslor i styr. Men nu när hormonerna är på besök så kan jag verkligen inte behärska mig. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte bete mig på något annat sätt än vad hormonerna vill att jag ska.

Det här tar hårt på mig och Jimmy, då det tyvärr oftast är min stackars sambo som får ta emot dessa raseri. Jag skäms över mitt beteende alltså, riktigt mycket. Jag känner mig inte som mig själv och att dessa hormoner har tagit över min kropp. Den riktiga Ellinor sitter inlåst här inne och desperat skriker på hjälp.

Är det någon utav er som har några tips eller som kände/känner likadant? Jag känner mig ensammast i världen om att bli så här hemsk när jag är gravid.

Kram!