to top

Min kropp är min kropp och det som är mitt bestämmer jag över! 


Min kropp är min kropp, bara min, ingen annans. Det som är mitt bestämmer jag över – ingen annan. 
Jag är så jävla trött på att det alltid ska tyckas och tänkas på olila sätt. I modellandet försöker folk ta över min kropp och säga hur den ska se ut. Alla ska ha åsikter om hur man klär sig. Alla (framförallt tjejer)  får stå ut med mycket trakasserier pga av deras kroppar. I olika sammanhang kan tom folk ta sig friheten att ta på min kropp utan att jag har tillåtit det. Vill jag lägga upp nakenbilder så är det upp till mig, ingen annan.

Kan hela världen bara sluta försöka ta för sig av något som dom inte har något med att göra, ingen har rätt till min kropp – DEN ÄR MIN! 

Jag är världens mesigaste… 

Idag när jag var på sjukhuset så hade jag köpt frukost på ett cafe, där jag även köpte en bonaqua. Jag hade inte ens börjat dricka på den så jag la den under armen och gick.
Jag ville ha kaffe, så gick in på pressbyrån men min bonaqua under armen och tog en kaffe.
När jag kom till kassan så ställde jag kaffet på bänken och tig fram kortet. Då frpgar hon mig, ”något mer?” Varav jag svarar nej. Hon blev genast fundersam och frågade ”vattnet då?” Och kollade samtidigt ner på min arm.
Jag får ju sån panik att jag svarar ”öööh aaah”.
Så jag la upp vattnet på bänken och betalade för det också. Varför Ellinor, varför?

Jag hade alltså inte mod nog att säga ”nej vartnet köpte jag innan”. Ne alltså jag blev så stumm och tagen av situationen så jag kunde inte tänka. Jag tror att jag var rädd för att om jag skulle säga nej så skulle hon ändå inte tro mig. Ni vet känslan när en polis är i närheten, man är oskyldig men man agerar och känner sig skyldig, så kände jag, precis så.

Nee fan så här kan jag inte hålla på. Jag måste ju våga säga ifrån. Det var trotts allt mitt vatten och jag hade ju köpt det innan.

Love

Jag skämms så att det gör ont…


​Det finns något som jag alltid kommer skämmas över – min kropp. jag kan inte kolla på dessa bilder utan att må dåligt i hela kroppen. 

Det sitter långt in i ryggmärgen i mig att jag ska skämmas över min kropp, det spelar ingen roll hur jag ser ut, jag kan aldrig vara stolt.

När jag ser bilder som dom här så påminner det mig om varför, varför jag skämms över min kropp. Efter alla jävla kommentarer jag hört i mitt liv så är det självklart att jag skämms.Det vore konstigt om jag inte gjorde det. 

Nu är utslagen borta och jag frisk, fysiskt iaf. Psyket läker inte lika snabbt. Dessutom så är det inte för evigt. Jag vet att det kommer en dag då jag måste sluta med mina sprutor och vips så kommer utslagen komma tillbaka.

. Hur ska man kunna må bra någonsin igen? Det är bara att accepteta att jag är sjuk, att jag är annorlunda. Alla dessa bilder påminner. Påminner om hat. Hat mot mig. Hat från världen.

Jag håller mig stark, så stark jag kan vara. Jag försöker intala mig själv att jag är vacker, att jag är annorlunda fin. Det går sakta åt rätt riktning, men ingenting händer under en natt.Just nu kan jag inte förstå att jag överlevt allt jag gått igenom, vad höll mig så stark när jag såg ut sådär?

Vi alla måste hålla ihop, stötta varandra och visa att alla är fina som dom är. Att annorlunda är fint, att det är älskvärt.

Love

  

Självkritisk och elak? neeh 

Varför läser ni min blogg? 
Jag ska inte vara självkritisk eller så men jag förstår inte. Jag stavar fel i varje mening, särskrivning i varje inlägg vilket försämrar upplevelsen, jag skyller på dyslexi. Jag är inte bra på något speciellt, jag är allmänt grym, men inget speciellt. Det är inte riktigt så att ni lär er något här heller? Jag skriver inte provocerande inlägg eller något liknande.

Nu kanske ni tycker att jag är elak mot mig själv, neeeh, jag älskar min egen blogg, det är min dagbok. Men jag tycker att det är väldigt intressant att veta varför ni gillar den. Eller vad vill ni se eller veta mer av?

Love! 

Varför kan inte alla få känna sig fina? jag har fått nog..


Jag ska börja med att berätta att jag har jobbat som modell i många år, mest utomlands. Det är fortfarande mitt drömyrke och jag tycker inte att det är fel att jobba som modell eller att vara smal.

Jag tycker att det är fel att modebranschen fokuserar så mycket på kroppar, dom har en mall i huvudet och så vill dom att alla modeller ser ut – likadana. Till att börja med så är allas kroppar olika, det finns inte bara ett sätt att vara fin på, det finns många olika sätt och alla möjliga kroppar är fina.

För det andra så är deras mall väldigt liten. Vad måste jag då göra för att ”passa in” i deras mall? Jo jag behöver banta, jag måste ta till metoder som är ohälsosamma och ibland farliga för mig och min kropp – det ska inte behövas.

Jag vill säga ifrån till mallen, jag vill att mallen ska bredas, helst att den ska försvinna. Sluta sätt press på modeller att dom ska ha ett visst mått, låt dom vara sig själva, dom är fina som dom är.

Det är inte bara modeller som drabbas av mallen, det är hela världen mer eller mindre. Så många unga tjejer som känner sig tjocka pga att dom jämför sin kropp med modellers kropp. Är inte det orättvist för den unga tjejen? 
Den unga tjejen har rätt att känna sig fin, att hennes kropp är hennes fina skapelse och inget behöver ändras.

Alla är olika, så varför försöka få alla att se likadana ut? Bredda idealen och många fina människor får känna sig fina. 
Läs mer på www.theswedishmodel.com

Love