VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Frustrationen att inte kunna kommunicera eller inte kunna styra över någons behov. Jag pratar såklart om Aaron. Hur mycket jag än önskar så kan jag inte styra över när han ska vara trött, eller när han ska bajsa. Det är frustrerande i många situationer och det är helt okej. När jag själv är svintrött och bara vill sova så är det självklart att jag önskar att Aaron också var trött och kunde sova. Men så lätt är det inte. Efter många försök till att natta honom så är han fortfarande vaken. Ju längre tiden går utan att han somnar, ju mer frustrerad blir jag. Ibland känner jag för att bara ge upp, kasta in handduken och bara gå därifrån. Det är okej att bli frustrerad som förälder, det är inte alltid så lätt som det kan se ut eller verkar. Vi (framförallt mammor) ska inte vara så hårda mot oss själva. Det är okej. Det är inte alltid kul och det ska det inte vara. Men i slutändan så hittar vi ork och kraft till att fortsätta, det bara sker. Det ska vi alla ha kredd för. Vi ska ha en guldstjärna för att vi klarar det och inte lägga fokus på HUR vi klarar det. Med det sagt så vill jag peppa alla andra föräldrar där ute och visa er att ni inte är ensamma.

Kommentera (2)

Sortera kläder

Vad gör jag denna måndagen?

Jo jag står och sorterar lite kläder. När barnen är så små som Aaron så får man rensa garderoben väldigt ofta annars samlar man bara på sig massa kläder som är alldeles för små.

Då kanske ni undrar vad jag gör med kläderna som är för små? Jo lite olika saker. Antingen så ger jag till mina vänner eller så säljer jag på Tradera. Ni ska snart få en länk till min shop.

Kommentera

Bästa maten

Okej Jag erkänner, jag är besatt av Fridays sesame jack! Jag kan verkligen leva på den rätten. Så med andra ord så tipsar jag er om att prova.

Det är en förrätt men tillsammans med lite pommes, så funkar det perfekt som en huvudrätt (iaf för mig).

Kommentera

Happy halloween

Idag ska jag på Halloweenfest med mina tjejkompisar. Jag har pumpat ut mjölk hela dagen och Aaron ska vara hemma med sin pappa. Så kul!

Jag är lite nervös, det känns som om man är tonåring, allt känns så nytt. Men det är ändå lite kul att ha det lilla pirret i kroppen. Haha.

Jag är en regnbåge för er som inte ser det 🤣 haha

Kommentera

För vi över våra komplex på våra barn?

För vi över våra komplex på våra barn?

Jag har länge funderat och konstaterat att många av oss för över våra komplex på våra barn medvetet eller omedvetet. Oskyldigt eller skyldigt.

Min tanke började efter att jag fick höra om en bekant mamma som fört över sina komplex om vikt till sitt barn. På ett sätt som är helt sjukt. Någon som jag aldrig kommer att förstå. Men då är inte heller min vikt ett komplex.

Det är nämligen så att hon spädde ut ersättningen med mer vatten än vad man skulle och mindre pulver för att bebis inte skulle bli tjock (!!!???).

Ne men hörrni, det kommer jag inte ens kommentera mer än att hon verkligen för över sina komplex till sitt barn. Att hennes syn på sin vikt har säkrrat henne så mycket att hon låter sitt barn gå samma ”öde”. Då ska jag också nämna att både bebisen och hon är väldigt små i storleken.

Jag fick höra en annan mamma som redigerade sitt barn på bilder, tog bort hormonplitor och förstorade ögonen. Detta (Tror jag) för att hon själv mått dåligt över finnar/små ögon. Inte heller något jag själv kan kommentera mer än att jag tycker att det är sorgligt.

Jag tror att det är fler som gör detta omedvetet och oskyldigt. Men vi tar ett tex. En mamma eller pappa som alltid haft komplex över sin stora panna, kommer kunna få tendenser att gilla när ens barn har mössa. För att det känns bra eftersom att det gömmer mammans eller pappans komplex i barnet. Detta är då vet oskyldigt, men det händer fortfarande.

Hur viktigt är det att få ett fint/gulligt barn? Vi för ju för tusan över alla komplex till dom redan som spädbarn. Gör man dessa saker för att man är rädd att andra ska dömma sitt barn så som man själv blivit dömd? Att man är rädd för alla andras åsikter om ens barn är gulligt eller fult? Jag kan inte tänka mig att det är något annat. Jag kan inte förstå det alls. De två exempel jag berättade innan är ju ganska extrema. Jag tror att det är många som drar till med mindre saker för att dölja sina egna komplex i sina barn.

Vad tycker ni? Känner ni igen det jag skriver eller är det helt främmande?

Kommentera (10)

För att få de senaste uppdateringarna